Kvinnohatet på nätet

Dagens viktigaste videoklipp sprider sig som en löpeld och det är så befriande. Någon kallade det för journalistkvinnornas #prataomdet. Träffande. I morgon handlar Uppdrag granskning om hatet mot kvinnor i offentligheten.

Själv har jag inte lika hemska exempel, men tycker de mejl man ibland kunde få som nyhetsredaktör/reporter på aftonbladet.se var illa nog. Vad jag minns, och det hade jag nog kommit ihåg, var det aldrig direkta mordhot. Men att bli kallad hora, luder, fitta och så vidare var vardagsmat. Nedvärderande mejl skrivna i frustration över att någon med mitt kön tog sig ton. Kommentarsfältet till klippet ovan på YouTube visar det också tydligt. I Sverige på 2000-talet.

En sak stör mig (och flera med mig) dock och det är benämningen näthat. Som om nätet var en orsak. Det handlar om hat. Kvinnohat. Nätet är bara sättet det framförs. Hade det kommit med posten hade ingen kallat det brevhat. Telefonhat är inte heller ett känt begrepp. Det är som att det fortfarande finns en rädsla för nätet som kommunikationskanal. I Sverige på 2000-talet.

Possibly related posts:

Lotta på luffen: Montenegro (del 1 av 2) AI-genererade bilder: Midjourney, DALL·E, upphovsrätt, hot och möjligheter