Skrivande, marknadsbesök och kvällsnöjen med gitarrer
Lördagen var marknadsdag i Molkom, och efter att ha varit flitiga en stund på förmiddagen gick vi ner på marknaden, där vi lyckades tappa bort varandra totalt.
Allt ordnade sig till slut, och Gustaf fyndade älgpiroger med kantareller till middagen.
Sofie och Lotta mumsar på Bodils persikor.
Vi kan ha legat och pratat till tre-, halv fyra-tiden i går kväll, Sofie och jag, efter att ha lyssnat på Jan på dragspel, Gustaf på fiol och Sofie på mungiga under kvällen. Så när vi vaknar av min envetna mobiltelefon som jag ställt in på att ringa 8.20 är vi inte riktigt människor.
På något sätt tar vi oss upp, duschar och får upp Jenny och Helena i rummet brevid. Frukostmaten räcker precis, och vi noterar att dagens inköp måste inkludera fil, yoghurt, juice och müsli.
 Gustaf och Jan bjöd på kvällsunderhållning.  Skrivarflit på morgonen.  Helena valde ett mjukare underlag.  Ett besök på marknaden.  Backtornsbyggare av klass på Molkoms marknad. |
I dag ska vi göra många skrivövningar. Vi samlas uppe på kullen bakom huset där Bodil, Jan och Gustaf har sina rum. Regnvädret har dragit bort och det är soligt, om än inte så varmt. Men Bodil har tagit med sig saftiga persikor som vi äter i solen, och det spär på känslan av sommar.
Vi ska jobba vidare med våra karaktärer nu, Radhika ska gestaltas genom att en god vän skriver om henne. Jag låter hennes pappas kollega professor Ramaduram skriva om henne. Det är svårt och jag känner att det svajar på flera ställen. Gustaf påpekar helt riktigt att det nog inte finns änglar i Indien, sedan jag låtit Ramaduram beskriva Radhika som en liten ängel. Undrar om det finns några lämpliga indiska barngudar att jämföra med.
Hela tiden när vi skriver hör vi ett intensivt dunkande i fjärran. Det är diskoljud från marknaden som finns här i Molkom i dag.
När Sofie ger oss en stafettskrivningsövning smiter dunkandet in i texterna. Vi ska skriva en rad, så skicka lappen vidare till nästa person som skriver nästa rad och skickar vidare. En del texter blir riktigt bra, andra mest kul. Här är några exempel.
Musiken dunkar i bakgrunden. Fåglarna hörs nära.
De försöker överrösta musiken, men klarar det inte.
Jag hoppas att discot slutar snart
sade kråkan till skatan och kraxade uppgivet.
Och en uv skrek Uhu! i den lustiga låten.
– Kom igen allihopa. Let’s dance!
Trasten shakade loss på björkgrenen
och kråkan, skatan och näktergalen följde med…
Men sparven satt tjurigt där han satt, han gillade bara punkrock.
Det var nu bara fem minuter kvar innan det sista tåget skulle lämna stationen.
En sista gång gick stinsen längs perrongen med den röda flaggan, hoprullad runt semaforspaden, instucken under armen.
Sjasade på kvinnan i alltför snäv kjol och på tok för tung koffert, och längtade efter värmen i sin kaffekopp – tre minuter till.
Så ett försiktigt tickande i rälsen, som gick som en våg av skärpt uppmärksamhet genom de väntande, men ännu syntes tåget inte till.
Sekunderna gick, och blev till minuter, men fortfarande kom inte tåget.
Kanske hade verkligheten plötsligt upphört med att vara förutsägbar.
Inkommande åskmoln på klar himmel
Mörka skuggor över sädesfälten.
Mitt ute på åkern en oro som närmar sig
Måste bort från eken
Ekar är hotfulla under oväder lärde mig min mormor.
Ljuset blir alltmer grålila.
Oron på åkern som klumpar i magen
rycker närmare, förtätas
förmörkas och griper tag i min kropp
Varför så paralyserad?
Jag vill kanske att blixten ska träffa
Vi hinner med en liten utflykt i dag, ett besök i diskodunkslandet – Molkoms marknad. Marknaden är i princip utefter en enda gata, men sträcker sig långt åt båda håll. Vi strosar långsamt, tittar på salustånden, äter något till lunch, satsar en tia på lyckohjulet. Så vänder vi om. Någonstans tappar jag bort de andra jag gått med, tar en mjukglass för att vänta in dem, men de syns inte till. Jag tänker att jag borde handla frukost innan affären stänger. Nu har jag väntat så länge att de antagligen inte är kvar på marknaden. Jag går in på Konsum och handlar och går med varorna till folkhögskolan – de är säkert där.
När jag kommer till folkhögskolan är det tomt på folk. Jag sätter in varorna i kylen och tar mig tillbaka till marknaden, där Sofie, Helena och Jenny tydligen har letat efter mig.
Så småningom samlas vi alla på kursgården igen. Nu ska det bli fritt skrivande till musik. Det fungerar inte alls för mig. Någonting blockerar mig, kanske att jag inte är så musikalisk, kanske bara att jag är trött, men det går inget bra alls.
Helena och Gustaf spelar gitarr, Sofie mungiga och Jan spelar på skedar.
 Sofie framför en monolog av Dario Fo, och tar en stol till hjälp. |
Middagen är välkommen. Gustaf har prutat till sig billiga älgpiroger med kantareller på marknaden, och vi har vin kvar sedan i går kväll.
Först tar vi emellertid ett parti biljard enligt hemmagjorda regler. Skulle vi slutföra det får vi nog hålla på en bra bit in på natten, så vi bryter vid 21-tiden.
Middagen förflyter under diskussioner och prosaläsning, men så fort vi har ätit upp kommer instrumenten fram. I dag har även Helena med sig gitarren och drar några låtar på engelska.
Sofie spelar upp en monolog av Dario Fo.
Alla är mycket talangfulla och jag önskar verkligen att jag vore mer musikalisk. Det är inspirerande människor runt omkring mig.
I går fick vi ett trevligt mail från Yngve, det tackar vi för. Vi tar gärna emot mer mail, men skynda och skriv för i morgon är sista dagen!
Recent Comments