Skrivarlägrets andra dag blev blöt
Den andra dagen på skrivarlägret regnade det när vi vinklade upp persiennerna. Vi som hade planerat in ett besök på Mårbacka och att sitta och skriva i solen.
Men vi misströstar inte, utan ger oss av ändå. Bodil och Sofie med taket nedfällt i spöregnet.
 Bodil och Sofie trotsar vädermakterna.
|
Vi ger oss av till Mårbacka i regn. Bodil och Sofie åker med taket nerfält, och vi fem som reser i Gustafs bil ryser till vid tanken på hur blöta de måste bli. Men Bodil avfärdar det med att ”vi kör ifrån regndropparna”.
Färden tar en knapp timme. På vägen passerar vi tallskog och åkrar, bondgårdar och söta små faluröda hus.
Selma Lagerlöf är en faschinerande människa. Jag skriver är, för hon känns levande när man vandrar omkring i rummen på Mårbacka. Guiden Sofia talar tydligt och visar oss runt i hall, sovrum, bibliotek, kök och de andra rummen. Särskilt stolt var Selma över Agaspisen som hon fick av Gustaf Dahlén, får vi veta. Enda gången hon satte en fot i köket var när hon skulle visa upp den för sina gäster.
Jag blir intresserad av Selmas förhållande med väninnan Elkan, och undrar om det verkligen var så platoniskt som det verkar. Svaret får man i Selmas brev, får jag veta. Elkan var bara intresserad av ett vänskapligt förhållande, men blev ändå svartsjuk när Selma hade en romans med en annan väninna. Ser man på.
Kaffesuget driver Jan in i caféet/souvenirbutiken. Där finns förutom Selmas böcker en mängd andra intressanta böcker och prylar. Jag blir särskilt förtjust i några änglar som hänger i fönstret, men köper ingenting.
Lunchen äter vi på en kinakrog i Sunne, där vi även handlar mat inför kvällen och passar på att ta en sväng in på bolaget för att täcka helgens behov.
Hela förmiddagen formas Radhikas karaktär i mitt huvud. Radhika är en skrivuppgift som vi har fått över natten. Eller, den fick namnet Radhika efter det namn jag valde åt min figur – vi fick välja ut en bild från en massa tidningsklipp som Sofie hade med sig, och från den bilden göra en personbeskrivning av en av figurerna. Jag valde en bild på en ung indisk flicka med otroligt sorgsna ögon. Hon fängslar mig samtidigt som jag känner mig pressad av att ha klar hennes historia tills vi är tillbaka i Molkom. Jag har skrivit lite i bilen på väg till Mårbacka, men vet inte riktigt om jag har förstått uppgiften på rätt sätt.
Vi samlas i kurslokalen på folkhögskolan efter lunch. Nu ska vi presentera våra karaktärer. Jag har fått veta att mitt sätt att tackla uppgiften – att skriva en berättelse om personens liv – inte riktigt var vad Sofie hade tänkt sig. I stället har jag nu spaltat upp Radhikas egenskaper, och jag tycker att jag har fått ett bra grepp om hennes person. Det känns roligt och inspirerande.
Lotta skolkar från en skrivuppgift och ägnar sig åt den här sidan, men Jenny och Gustaf är flitiga.
Karaktärerna som vi mejslat ut ska vi nu använda i nästa uppgift. Det gäller att skriva en prosatext i tredje person om morgonen den dagen då fotot är taget. Det är en utmaning, och jag känner att jag inte når riktigt fram i mina försök, men det ger mersmak att utveckla historien och karaktären vidare.
Nästa övning skolkar jag från, för att hinna uppdatera lägerdagboken. Det blev sent i går kväll och i dag vill jag ägna kvällen åt annat. Vad? Det berättar jag i morgon!
Recent Comments