Joe Trippi på Nätrot
Igår var jag på Nätrot, ett seminarium för bloggare initierat av LO. Tack för inbjudan, RS!
Det var mycket intressant, särskilt Joe Trippis anförande. Joe Trippi är mannen bakom demokraten Howard Deans valkampanj. Kampanjen utmärkte sig genom ett tidigare oöverträffat underifrånperspektiv. Med hjälp av bloggar och tjänster som Meetup – som möjliggör för folk som bor i samma område att stämma träff – skapade han en valorganisation utan att ha de ekonomiska medel som normalt hade behövts. Valbloggen var kärnan utifrån vilken olika aktiviteter iscensattes. Genom att intresserade kunde registrera sina mejladresser fick Trippi också möjlighet att kommunicera direkt med medlemmarna. Det fick ofta en ringarna på vattnet-effekt.
Som exempel nämnde Trippi när de mejlade de ca 400 medlemmarna i Austin, Texas. I mejlet stod att Howard Dean skulle komma dit en viss dag. Trippi tänkte att om hälften dyker upp är det bra, blir det 75 procent är det mycket bra. När de kom dit var där 3200 personer. Det som hänt var att en av medlemmarna sammankallat de andra, och gemensamt hade de resonerat sig fram till hur de skulle få dit mer folk. Bland annat hade de delat ut flygblad i stadens fattigaste delar.
Förutom att samla folk som ville ansluta sig använde Trippi bloggen för att samla in pengar. I USA är ju kandidaterna helt beroende av bidrag från väljare, företag och organisationer, om de inte råkar ha en egen förmögenhet som de är villiga att satsa. Dean-kampanjen hade som sagt begränsade resurser, men via bloggen startades en insamling som skulle kunna att bli den mest framgångsrika så långt. De fick in 59 miljoner dollar med ett snittbidrag på i sammanhanget låga 77 dollar. Trippi är noga med att påpeka vikten av att folk får känna sig delaktiga, att de kan påverka. Underifrånperspektivet är receptet på framgång.
Trippi/Dean åkte på valturné till tio amerikanska städer på fyra dagar. Tid och plats mejlades ut på samma sätt som i Austinfallet. Samtidigt skrev Trippi att målet var att samla in en miljon dollar under de här dagarna. Den fjärde dagen stod det klart att målet inte skulle uppnås. Mängder av människor hade anslutit på mötena, men pengarna var inte i närheten av miljonen.
Då skrev en person i Tucson, Arizona, en kommentar i valbloggen. Han hade tidigare bidragit med 25 dollar, och nu hade han skänkt 25 dollar till, men sedan var pengarna slut, skrev han. Men han skulle ändå få ihop ytterligare 25 dollar om Dean lovade att hålla upp ett rött basebollträ vid mötet den kvällen om enmiljonsmålet uppnåddes, och säga “You made it!”. Trippi som tänkte att det ju var ytterst osannolikt att det skulle ske gick med på det. Mötet skulle hållas 45 minuter senare.
Men så började det ticka på med slantar. Ryktet spreds på nätet, och på storbildsskärm i New York, där kvällens möte skulle hållas, kunde publiken se hur räkneverket på sajten nådde både 800 och 900 000. Trippi började inse att han kunde komma att behöva få tag på ett rött basebollträ. Men var får man tag på ett sådant på kvällen? Han skickade en medarbetare att leta.
När mötet skulle öppna var räkneverket uppe i 1 300 000. Presentatören presenterade Howard Dean, han reste sig och var på väg till podiet – utan basebollträ. Då såg Trippi hur medarbetaren kom rusande – med trät. Han hann fram i sista sekunden, och slängde trät till Dean som tog emot det, gick fram till mikrofonen, höjde basebollträt och sa “You made it!”
Jag tycker det är ett bra exempel på hur viktigt det är att vanligt folk får känna att de är delaktiga, och kan spela en roll i politiken. Pengarna som samlades in känns mindre viktiga i ett svenskt perspektiv – i Sverige har vi ju inte traditionen med bidragsfinansierade valkampanjer. Men det parti som fattar den här principen fullt ut har i alla fall goda chanser att få min röst.
Annat intressant som Trippi berättade var att Howard Dean aldrig ville bli president. Att det ska vara så svårt för Demokraterna att få fram en bra presidentkandidat som verkligen vill ha jobbet. Clinton, trots sina personliga brister, framstår som en allt bättre president i mina ögon.
Andra bloggar om: Nätrot, Joe Trippi
Roligt att se bilder från Nätrot, själv fotograferade jag inte.
Måste säga att den här bilden av mig är den mest smickrande jag sett de senaste 35 åren, inte en enda rynka syns. Tack för den :-)
Får jag förresten lov att låna bilderna för min blogg, med länk hit då förstås och omtalande att bilderna kommer från dig?
Hej Kerstin, det var trevligt att träffas på Nätrot! Javisst får du använda bilderna, det går bra.
Ja va kul att se bilderna. Min kamera gick sönder under nätrotsdagen, så jag har inga bilder själv.