Heeeej och vink

Min mamma är så fascinerad av Linus och hans minspel. Han verkar gilla henne bra också, och skrattar glatt när hon kommer på besök. En dråplig situation uppstod för ett par veckor sedan när vi var ute i stugan och hon satt och testade att flaskmata honom för första gången. Hon gullade med honom och försökte få honom att le. Bland annat sa hon upprepade gånger “Hej Linus!”, såg glad ut och vinkade till honom. Så efter en av gångerna kom det ett utdraget “heeeej” från Linus! Naturligtvis inte medvetet ett svar på hennes hälsning utan mer ett av hans alla små ljud för att testa rösten, men å vad vi skrattade. Första ordet vid 2,5 månaders ålder är inte illa. ;-)

Vad han däremot har börjat göra ibland är att vinka tillbaka när man vinkar. Jättesött och väldigt uppskattat.

I lördags var det förresten barnvaktspremiär. Mamma passade Linus så att jag och K kunde gå på Josefines och Johans inflyttningsfest. Mycket trevligt att få komma iväg och vuxenumgås ett par timmar. Men sen ringde mamma och sa att Linus var otröstlig och inte ville ta nappflaskan, så det var bara att åka hem. Det visade sig att han behövde ny blöja, vilket mamma missat.