Äppelmos, hushållsassistent och minnen
Idag har jag för första gången på i alla fall 15 år gjort äppelmos. Första gången på egen hand, på helt egna äpplen. Vi har ett enda äppelträd, ett Orania. Tyvärr är skörden inte så riklig i år, och de som finns är rätt angripna, så det blev mycket finlir i rensningen.
För ett par veckor sedan köpte jag en Ankarsrum hushållsassistent, det är den som gör det möjligt för mig att göra mos. Äpplen har jag ju haft tillgång till på kolonin i många år. I lika många år har jag önskat mig en Electrolux hushållsassistent. Först tyckte jag att jag inte hade plats och att den var för dyr, sedan letade jag efter en utan att hitta någon. Det var för att jag inte visste att Ankarsrum i april 2009 tagit över inte bara tillverkningen – för den har de skött sedan 1969 – utan även försäljningen och marknadsföringen, och att assistenten därmed bytt namn.
Hela proceduren för tillbaka minnen av tre generationer kvinnor hårt arbetande i ett kök. Mamma på att skölja och rensa, mormor tog hand om den stora grytan på spisen där äppelbitarna mjuknade, och jag fick sköta assistenten och passera äpplena. Det som blev över kom ut i stora korvar, men skulle inte slängas innan det passerat både en och två gånger till genom assistenten. På så sätt fick man ut allt mos.
Att göra äppelmos på Myrvägen var ett heldagsarbete. Moset skulle räcka till nästa höst, så det var en rejäl sats. Dagen slutade med två ömma ryggar. Själv var jag väl liten nog att inte känna av arbetet så mycket.
Att skaffa en hushållsassistent är delvis att knyta an till mitt då, men också helt naturligt nu när jag skaffat eget hus med trädgård. Det finns en massa flotta moderna internationella märken, men inget som känns så robust och kraftfull som Ankarsrum. När jag äntligen hittade assistenten såg jag att de kommit med tre femtiotalsfärger förutom den svarta och den vita. Efter en del vånda och goda råd på Common och Facebook fick det bli en grön. Jag älskar den redan.
Moset då? Ja, det blev 1,7 kilo på min fallfrukt. Det smakar lite annorlunda än barndomens mos, troligtvis för att det är andra äpplen. Vi hade Åkerö och Signe Tillish.
Det räckte till två stora och en liten burk. Det får nog bli en omgång till när jag skördat äpplena på kolonin. Det ska bli intressant att se hur Ingrid Marie-mos smakar.
My Swedish is spotty, but I enjoyed reading this!