När pendlingstiden blir för lång
Jag har valt att bo mer eller mindre på landet, en mil ut på Ekerö ungefär. Jag är beroende av bussar som går sällan, bussar som på hemvägen fastnar i köerna från Brommaplan och ut mot Mälaröarna. Hur lång tid köandet tar varierar, det enda man kan vara säker på är att tidtabellen inte kommer hålla.
När vi flyttade till Ekerö jobbade jag på Stora Essingen. In till jobbet hade jag ungefär en timmes resväg. Åt det hållet finns bussfiler där man som kollektivtrafiksresenär glatt kunde susa förbi de mer eller mindre stillastående bilarna. Hem tog det längre tid – cirka en och en halv timme i rusningen. Ett slöseri med tid, men också en stressfaktor när man vill hem till familjen för att umgås och laga mat.
Mitt nuvarande jobb ligger vid Slussen. Det innebär en restid på en timme och 10-15 minuter in, när jag åker kommunalt hela vägen. Hem får man i rusningen lägga på en halvtimme. Totalt alltså cirka 3 timmars pendlingstid. Det är i mesta laget.
Som tur är kan jag ibland samåka med min man till eller från infartsparkeringen. Då kapas restiden med 10-15 minuter. Men det allra bästa är pendelbåten.
Båt 89 trafikerar sträckan Tappström (Ekerö centrum) – Stockholms stadshus. Resan tar en timme på sommarhalvåret och en kvart längre vintertid. Främst brukar jag ta båten hem, då jag slipper bilköerna och då jag dessutom har möjligheten att jobba på båten. Där finns både wifi och eluttag. Går jag 15:30 hinner jag med 15:50-båten och kan jobba till 16:50. Det funkar, även om det oftast blir en stunds väntetid vid Tappström på rätt buss hem.
Efter ett rätt stressigt år har det varit väldigt skönt att ha den här lösningen på plats under hösten, och att ha en förstående arbetsgivare som låter mig förlägga arbetstid på båten. Det har känts som en nödvändighet för att orka med resandet.
So far, so good. Men nu kommer kruxet. Eller egentligen två. Sedan i början på december går båten enligt vintertidtabell med färre turer, längre restid och andra avgångstider. Det blir ett pussel att få ihop det.
Men, vad större är: krux 2. Jobbet ska flytta. Nya lokalerna finns vid Telefonplan. Snabbaste sättet för mig att ta mig dit är via Slussen. Det medför ytterligare minst en kvarts restid i varje riktning. Med buss och t-bana innebär det minst 3,5 timmars pendlingstid om dagen. Det är inte hållbart.
Så vad göra? Jag ser fyra alternativ: Gå ner i tid, hitta ett annat jobb, jobba hemifrån ett par dagar i veckan eller hitta en annan kreativ lösning. Eftersom jag är en lösningsfokuserad person är det det sistnämnda som hållit mig vaken på nätterna de senaste månaderna. Jag gillar mitt nya jobb, som jag bara haft några månader, och vill helst inte röra på mig om det inte dyker upp ett fantastiskt alternativ. Att gå ner i tid är en möjlighet, men min erfarenhet är att det mest leder till stress då man försöker göra lika mycket på en kortare tid, för mindre pengar.
Jobba hemifrån skulle jag gärna göra, men förstår samtidigt att det är bra om så många som möjligt är på plats på redaktionen. Journalistik är ingen solo-verksamhet utan kräver samarbeten, diskussioner och kreativt utbyte om det ska bli så bra som möjligt. En dag i veckan hoppas jag ändå kunna jobba hemifrån. Men är det nog? Nej, jag tror inte det.
Alltså kvarstår behovet av en ytterligare lösning. Jag har funderat länge på om det går att hitta en övernattningslägenhet jag har råd med. Men det är verkligen inte köpläge för lägenheter just nu. Att hyra ett rum nära jobbet kräver en hel del för att det ska bli bra. Och månadskostnaden skulle nästan motsvara kostnaden av att gå ner i tid. Så det känns inte rimligt.
Vad göra? Jo, jag kanske har en lösning. Den är lite okonventionell med svenska mått mätt och fungerar möjligen bara i teorin, men den är värd ett försök. Jag tänker prova att bo på vandrarhem en natt i veckan. Det finns några att välja mellan. De har både sovsalar och enkelrum så jag får pröva mig fram till vad som funkar.
Familjen är väl inte överförtjust över detta tilltag, men förstående. Förhoppningsvis kan jag förlägga mer arbetstid till vandrarhemsdagarna och på så sätt vara hemma lite mer andra dagar.
Jag har gett mig själv en budget på max 2000 kronor per månad för detta.
Då återstår tre dagar i veckan med 3,5 timmars pendlingstid. Jag hoppas att jag ska palla det. Någon dag eller två i veckan kanske jag fortfarande kan ta båten, även om restiden då blir längre. Då hoppar jag av vid Ekensbergs brygga i Gröndal, tar en buss till Liljeholmen och därifrån t-banan till Telefonplan.
Planen är att skriva om mina erfarenheter här, som ett slags loggbok över vandrarhem och alternativ. Kanske kan det även vara till hjälp för någon annan i samma situation eller helt enkelt en guide till några av Stockholms vandrarhem. Möjligen blir det på engelska. Jag smygstartar en natt i februari för att känna på hur det är, och har ett par övernattningar inbokade i mars. Själva jobbflytten blir i slutet av mars månad.
Recent Comments