Till Mervas av Elisabeth Rynell
Marta får ett brev, ett brev som aktiverar henne i sin slutna tillvaro och får henne att drömma om ett återtåg in i livet. Bakom sig har hon långa år av ensamhet och slutenhet, ett självpåtaget straff för sina handlingar och upplevelser. En barndom med en förtryckande och misshandlande far, ett vuxenliv med en gravt handikappad son. Hennes val i livet har inte varit lätta, och den fysiska och själsliga isoleringen har varit hennes väg ur det.
Men så kommer brevet. Det är skrivet av hennes ungdomskärlek Kosti och är bara på några få rader. Han är i Mervas, skriver han. Det blir början på ett sökande, efter denna avlägsna plats och de känslor hon en gång hade, men också efter försoning med sitt eget liv.
Det handlar förstås mycket mer om den inre resan Marta går igenom än den yttre. Via tankar och tillbakablickar får vi följa Martas okompromissande färd mot att minnas och kanske till slut förlåta. Elisabeth Rynells språk är vackert och ovanligt. Slitna ord får ny mening under hennes penna. Liksom i debutromanen Hohaj är det komplicerade människoöden hon tar sig an, och hon gör det med bravur. Jag tyckte mycket om boken, men den är inget för den som önskar sig mycket dialog och action.
Recent Comments